Sann lycka

John Legend. 

Vilken man. Vilken musik. Vilken musiker. Helt otrolig kille. (PDA (we just don't care) och Where did my baby go är bara två favoriter som tål att nämnas). En av de bättre killarna, så att säga. Fantastisk.

Men det mest fantastiska: 

Spelningen som görs den 2 mars. I Stockholm. Som jag och Ida köpte biljetter till åt varandra i julklapp. Som jag alltså har biljett till. Som jag ska på. Den 2 mars. Åh vad jag gillar mig själv! 

Jag kommer vakna med ett leende på läpparna en lång tid framöver.

(om inte annat för att Legends 'Good morning' spelas varje morgon)

Döläge

En argt tyst mamma, en okoncentrerad dotter med grava skolarbetsproblem, en pappa vars största intresse de senaste tre dagarna varit att spela igenom negerjazz i form av 150 nyinköpta stenkakor på högsta volym samt en högst underlig hund som numera inte bara attackerar dammsugaren och andra inkräktare, utan även mattor. 

Där har vi den i detta nu. Familjen. 

Välkommen.

Åh, just..

...är det så att ni känner att ni inte gav bort tillräckligt med julklappar i jul så kan jag bara inflika, högst subtilt, att dem här trots allt skulle vara rätt okej att få i efterskott. Det är lugnt.

Ett nytt år

Nyårsafton. Det är som om det är så mycket förväntan i luften att det enda som fungerar som man tänkt är mass-smsen till hela adressboken - och inte ens det om man skickar dem på tolvslaget! (varför man nu inte har bättre saker för sig då, vilket jag alltid funderat över)

 

Jag hade det trevligt. Här var det goda vänner, hemmamat och lite för mycket alkohol i många. Jag tänker dock inte lämna ut någon eller redogöra för vem som gjorde vad med vem, utan sammanfattningsvis så kan vi istället säga att medan någon valde att lämna en present i en papperskorg redan kring nio så valde några att leka småstjärnorna och röka cigariller. Slutligen kan konstateras att de flesta var lite för fyllekåta för att undvika polygami och att det blev en sliten skara som vaknade upp till städning på sveriges mesta pizzadag.